ÖVERGREPPSSPECIFIKA INSATSER

LÄS MER

KULTURSPECIFIKA INSATSER

LÄS MER

FAMILJEHEM

LÄS MER

ÖVERGREPPSSPECIFIKA INSATSER

LÄS MER

KULTURSPECIFIKA INSATSER

LÄS MER

FAMILJEHEM

LÄS MER

Övergreppsspecifikt

Övergreppsspecifika insatser syftar till att hjälpa barn och unga med sexuella beteendeproblem och trauma att utveckla en sund sexualitet.

Det övergreppsspecifika arbetet bygger på metoder med grund i Kognitiv Beteendeterapi (KBT), Dialektisk beteendeterapi (DBT) och Traumamedveten omsorg (TMO). Behandlingen kan ske i öppenvård, HVB-hem eller familjehem. Behandlingsprogrammen för målgrupperna är evidensbaserade i den mån metoderna är beforskade. Övriga program bygger på metoder som men vet har effekt i kombination med lång erfarenhet av verksam behandling av de unga.

Målgrupper
• Barn och unga som begår sexuella övergrepp
• Barn och unga som har ett sexuellt gränsöverskridande beteende
• Barn och unga som är offer för sexuella övergrepp

För målgrupperna
Utredningar

• ERASOR

ERASOR[1] är en strukturerad riskbedömning avsedd för ungdomar mellan 12 och 18 år. Den bygger på en forskningsbaserad checklista utformad för bedömning av risk för återfall i sexualbrott hos ungdomar. ERASOR består av 25 riskfaktorer uppdelade i fem kategorier: ”Sexuellt intresse, attityder och beteenden”, ”Sexuell övergreppshistoria”, ”Psykosocialt fungerande”, ”Familjens/omgivningens fungerande” och ”Behandling”. Därutöver specificeras ”Fallspecifika faktorer”. Resultatet av riskbedömningen sammanfattas i låg, måttlig eller hög risk för återfall i sexuellt våld. Vid måttlig och hög risk bedöms det som regel nödvändigt med skyddande insatser samt övergreppsspecifik behandling. Vid låg risk görs en individuell bedömning.

Riskuppskattningen utifrån ERASOR är ingen absolut sanning, utan en strukturerad bedömning utifrån rådande kunskapsläge. Den är att betrakta som en färskvara, speciellt som ungdomar genomgår snabba utvecklingsförändringar (socialt, psykologiskt, kroppsligt, familjerelaterat och sexuellt) under ungdomsåren. Bedömningen bör inte vara äldre än 1 år för att fortfarande vara aktuell.

 

Tillvägagångssätt:

 

  • Inläsning av dokumentation (polisförhör, domar, socialtjänstutredningar etc.)
  • Intervju med uppdragsgivaren
  • Intervju med relevanta vuxna (föräldrar, lärare, professionella etc.)
  • Samtal med den unge
  • Skriftlig sammanställning

 

Intervjuerna sker i uppdragsgivarens lokaler, om det är möjligt, och de utförs under en dag. Socialtjänsten kallar aktuella personer i samråd med utredaren.

[1] Worling, J.R., Curwen, T. (2001) Estimate of Risk of Adolescent Sexual Offense Recidivism, Version 2.0. Svensk översättning; Långström, N. & Blomkvist, P.

• Barn med sexuella beteendeproblem

En utredning med fokus på barnets, den unges sexuella beteenden. Beteendena ska inte vara av den karaktären att en ERASOR bedömning är möjlig. Detta kan bero på att barnet inte hamnar innanför ERASORS åldersspann eller att de sexuella beteendena inte har skadat andra människor. Det kan exempelvis handla om avvikande sexuella tankar eller handlingar riktade mot sig själv.

 

Tillvägagångssätt:

 

  • Inläsning av dokumentation
  • Intervju med uppdragsgivaren
  • Intervju med relevanta vuxna (föräldrar, lärare, professionella etc.)
  • Samtal med barnet/ den unge
  • Skriftlig sammanställning

 

Intervjuerna sker i uppdragsgivarens lokaler, om det är möjligt, och de utförs under en dag. Socialtjänsten kallar aktuella personer i samråd med utredaren.

• Traumaskattning

För att kunna skatta förekomst av trauma används ett antal formulär som har tagits fram av en nationell arbetsgrupp under 2013-2014 med speciellt fokus på traumabedömning och traumabehandling. Många av de frågor som kan vara svåra att ställa naturligt i ett samtal går ofta lättare att hantera genom att frågan första har ställts i ett formulär. De unga och föräldrarna svarar skriftligt på frågorna och därefter går man igenom fråga för fråga tillsammans för att tydliggöra vad den unge och föräldrarna verkligen menar med sina svar men även för att ställa viktiga följdfrågor.

 

Tillvägagångssätt:

 

  • Inläsning av dokumentation
  • Intervju med uppdragsgivaren
  • Samtal och genomgång av formulär med föräldrar och barnet/den unge
  • Skriftlig sammanställning

• Neuropsykiatrisk utredning (underleverantör)

Behandlingsramar
• Öppenvård (0-20 år)
• Familjehem (0-20 år)
• HVB-hem (13-17 år)

För professionella
Utbildning och handledning

• ERASOR

ERASOR[1] är en strukturerad riskbedömning avsedd för ungdomar mellan 12 och 18 år. Den bygger på en forskningsbaserad checklista utformad för bedömning av risk för återfall i sexualbrott hos ungdomar. ERASOR består av 25 riskfaktorer uppdelade i fem kategorier: ”Sexuellt intresse, attityder och beteenden”, ”Sexuell övergreppshistoria”, ”Psykosocialt fungerande”, ”Familjens/omgivningens fungerande” och ”Behandling”. Därutöver specificeras ”Fallspecifika faktorer”. Resultatet av riskbedömningen sammanfattas i låg, måttlig eller hög risk för återfall i sexuellt våld. Vid måttlig och hög risk bedöms det som regel nödvändigt med skyddande insatser samt övergreppsspecifik behandling. Vid låg risk görs en individuell bedömning.

Riskuppskattningen utifrån ERASOR är ingen absolut sanning, utan en strukturerad bedömning utifrån rådande kunskapsläge. Den är att betrakta som en färskvara, speciellt som ungdomar genomgår snabba utvecklingsförändringar (socialt, psykologiskt, kroppsligt, familjerelaterat och sexuellt) under ungdomsåren. Bedömningen bör inte vara äldre än 1 år för att fortfarande vara aktuell.

 

Tillvägagångssätt:

 

  • Inläsning av dokumentation (polisförhör, domar, socialtjänstutredningar etc.)
  • Intervju med uppdragsgivaren
  • Intervju med relevanta vuxna (föräldrar, lärare, professionella etc.)
  • Samtal med den unge
  • Skriftlig sammanställning

 

Intervjuerna sker i uppdragsgivarens lokaler, om det är möjligt, och de utförs under en dag. Socialtjänsten kallar aktuella personer i samråd med utredaren.

[1] Worling, J.R., Curwen, T. (2001) Estimate of Risk of Adolescent Sexual Offense Recidivism, Version 2.0. Svensk översättning; Långström, N. & Blomkvist, P.

• Övergreppsspecifik färdighetsträning

Med ”Övergreppsspecifik behandling” avses behandling av unga som begått sexuella övergrepp. En behandling som särskilt tar itu med frågor som hänför sig till risken för återfall i sexuella övergrepp som exempelvis färdighetsbrister, avvikande sexuell upphetsning, attityder som stödjer sexuella övergrepp, kunskap om påverkan på offret mm. I den Övergreppsspecifika behandlingen kan utöver samtalsbehandling och färdighetsträning andra insatser vara nödvändiga för att hantera risker för återfall i sexuella övergrepp, såsom rekommendationer om boende, övervakning, begränsning av tillgång till pornografi, val av tidpunkt för familjeåterförening etc. De unga som eventuellt har trauma skall utredas för detta och få adekvat behandling. Unga med ett sexuellt beteende som kan förklaras som självskadande likaså. Det övergripande målet är att hjälpa den unge till en sund sexualitet, en sexualitet som de själva mår bra av och som inte skadar någon annan.

Balansgruppen använder metoder som bygger på det som är verksamt utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi lägger mycket resurser på att vara uppdaterade gällande vad som händer i världen på vårt område.

De flesta ungdomar med sexuella beteendeproblem kan behandlas i öppenvård men i vissa fall behövs en placering på institution eller behandlingshem. Placeringen skall skydda den unge från att återfalla i riskfyllda beteenden. Det kan exempelvis vara aktuellt när risken för fortsatta övergrepp är hög eller måttlig, risken för sexuellt riskfyllda beteenden är hög, det saknas ett stödjande nätverk eller när det finns offer i omedelbar närhet.

I en hemmiljö finns exempelvis många möjligheter att kränka någon sexuellt, det är svårt att ha konstant uppsikt över ett barn eller en ungdom. På behandlingshem skall skyddet vara mycket högt och möjligheterna att kränka någon annan sexuellt eller att utsätta sig själv för riskfyllda beteenden minskas avsevärt.

Ska den unge behandlas i hemmiljö anpassas behandlingen och skyddet efter den unges behov och högriskfaktorer.

Övergreppsspecifik behandling omfattar samtalsbehandling och färdighetsträning, individuellt och i grupp 

Samtalsbehandlingen ska leda till att ungdomen lär sig att förstå sina egna beteenden och utifrån det utveckla strategier för att förhindra återfall i sexuella övergrepp. Då ungdomen är klar ska hen ha gjort sin individuella Stopp-plan och ha utvecklat sin modell för ett gott sexuellt liv, sin Kör-plan. Alla komponenterna ska arbetas igenom noggrant. Under behandlingstiden tar man den komponent som passar just då eller fortsätter med en annan när man fastnat. Får man ett bra tillfälle, en öppning i en annan komponent än den man håller på med byter man. Självklart får man förklara detta för ungdomen med att ”det du säger nu är så viktigt att vi fortsätter prata om det”.

Stort fokus läggs på sexuell identitet under komponenten ”Min sexualitet” och detta återkommer man till hela tiden tills man tillsammans med ungdomen är så säker man kan vara på att de förstår hur det ser ut för dem. Det vill säga att de ska kunna beskriva vad de tänder på sexuellt.

I den övergreppsspecifika samtalsbehandlingen ingår 9 komponenter:

– Mitt liv börjar med mig – Medveten närvaro
– Mina känslor – Känslor och hur man hanterar dem
– Mina tankar – Tankar, tolkningar och tankefel
– Min sexualitet –Sexualitet, sexuella fantasier, sexuell identitet

– Mina konsekvenser – Konsekvenser av övergrepp
– Mina relationer – Relationer och relationsfärdigheter
– Min Stopp-plan

– Min framtid och Körplan

Färdighetsträningen pågår 24/7 och bygger på att det man har lärt sig i samtalsbehandlingen ska tränas i vardagen på ett fokuserat och strukturerat sätt.Arbetet bygger på metoderna:

 

DBT

DBT kan beskrivas som ett högorganiserat ”hjälpmedel” för unga i kaos. Omgivningen blir starkt påverkade och känner sig ofta hjälplösa i försöken att hjälpa dessa unga. Metoden är unik på det sättet att den värnar om personalens eller omgivningens motivation och ”överlevnad” lika mycket som den unges. Behandlingens teoretiska kärna är inlärningsteori och kognitiv teori och metoden är en kognitiv beteendeterapi som anpassats för vissa patientgrupper.

DBT lär den unge att identifiera, stå ut med och hantera känslosvängningar och impulser för att kunna minimera sitt oacceptabla beteende. Man tränar medveten närvaro och acceptans. Österländsk filosofi möter västerländsk terapi i denna behandlingsmodell. Färdighetsträningen är i första hand psykopedagogisk och inte psykoterapeutisk – man diskuterar, övar och rollspelar. DBT kan bedrivas i vardagen, i individualterapi, i gruppterapi och anhörigutbildning.

Man övar:

– medveten närvaro – att styra sitt inre, Att vara uppmärksam på sitt inre
– att reglera känslor
– att skapa och bevara goda relationer
– att stå ut i kris
– att bekräfta sig själv och andra – om validering

 

TBA

Unga med funktionshinder har svårt att lära sig saker utan särskild undervisning. De behöver ofta träna på att utföra det de har lärt sig i olika miljöer eftersom de inte självklart överför det de lärt sig från en situation eller miljö till en annan utan övning eller uppmaning, de har så kallade generaliseringssvårigheter. Det övergripande målet för ett TBA-upplägg är att skapa inlärningssituationer som motiverar den unge och där man lyckas, för att öka hens olika färdigheter och förmågor som samspel, kommunikation och vardagliga sysslor.

I ett TBA-upplägg utgår man från generella principer för inlärning och beteende som har ett starkt forskningsunderlag. Insatserna bygger på noggranna observationer och bedömningar av den unge. Inlärningsstrategierna som används är utvecklade för att skapa möjligheter till effektiv inlärning och hjälpa den unge att lyckas med sina uppgifter. Man utgår från hur varje barn beter sig, vad hen gör för mycket eller för lite av, och fokuserar inte på de bakomliggande orsakerna till svårigheterna. Fokus ligger på det man kan iaktta. Upplägget är skräddarsytt utifrån just det barnets styrkor, svagheter och preferenser.

Det är viktigt att komma ihåg att huvudfokus inom TBA alltid är att lära in eller öka socialt betydelsefulla beteenden. Minskning av problembeteenden kommer vanligtvis som en positiv bieffekt av sådana insatser.

 

Funktionell analys

Det finns många sätt att göra en funktionell analys på. Enklast är att ställa upp ett så kallat ABC-schema. Det innebär att man registrerar varje gång ett särskilt beteende förekommer, vad som direkt föregår och följer på det, samt i vilka situationer det sker. A står för antecendent (det som föregår beteendet), B för beteendet och C för konsekvensen (consequence på engelska). En funktionell analys kan göras med större eller mindre systematik och noggrannhet. Vid särskilt svårbedömda situationer kan man behöva genomföra den funktionella analysen som experiment, där man testar vad som händer när man systematiskt varierar till exempel konsekvenserna.

Insatsen bygger direkt på vad som framkommit i den funktionella analysen. Om en funktionell analys visar att den unge får utbrott när man ställer krav, och att utbrotten leder till att kraven tas tillbaka, så kan insatsen dels fokusera på träning för att den unge ska lära sig andra sätt att reagera på krav, dels att omgivningen slutar att dra tillbaka sina krav i samband med utbrott. En annan viktig del är att hitta effektiv uppmuntran eller förstärkare. Variationerna mellan olika barn kan vara mycket stora.

• Sköldis för barn och deras föräldrar

Sköldis är en behandling, individuell eller i grupp, för barn under 12 år som uppvisar sexuella beteendeproblem. Eller för unga med stora kognitiva svårigheter. Programmet bygger på KBT, Kognitiv Beteende Terapi och har en psykoedukativ och stödjande framtoning för att hjälpa barnen och deras föräldrar på bästa sätt. Programmet omfattar 10 sessioner. 10 för barnet och 10 för föräldrarna. Behandlarna har en lärarroll och leder gruppen. Vid individuell behandling kan flera av sessionerna genomföras med barnet och föräldrarna tillsammans.

 

I barnprogrammet övar man känsloregleringsfärdigheter och barnen lär sig om kroppsregler och får strategier hur de ska stoppa sig när lusten uppstår. Föräldrarna lär sig samma kroppsregler samt hur de ska bemöta sexuella beteenden i hemmet och hur de ska vidmakthålla färdigheterna genom att lära sig hur de ska prata med sina barn om kroppsregler och relationer. Föräldrarna får även möjlighet att diskutera föräldrastrategier.

 

Barnens sessioner:

– kroppsregler, privata område och gränser

– sex och samlevnad

– att vara medveten om sina egna kroppsliga gränser samt att respektera andras

– känsloregleringsfärdigheter och stå ut färdigheter

– strategier för impulskontroll och problemlösnings strategier

– sociala färdigheter i relation till jämnåriga.

 

Ett flertal olika tekniker används i manualen för att lära ut och förstärka inlärningssituationen för barnen.

 

Föräldrarnas sessioner:

– hur bemöter man sexuella problembeteende och andra beteendeproblem

– information om sexuell utveckling och barns generella utveckling (

–  vad är sexuella beteendeproblem och hur kan man tänka kring att de uppstått

– hur pratar man om sexuella beteenden med barn

– hur sätter man upp och följer regler gällande sexuella beteende i hemmet

– hur hjälper man barnet att använda och behålla de färdigheter det lärt sig

– hur förbättrar man relationen till sitt barn.

 

 

• Nallefärdigheter (samtalsstöd)

Nallefärdigheter ett samtalsstöd för behandlare som möter barn och unga som har varit utsatta för sexuella övergrepp samt deras föräldrar. Målet är att de unga och föräldrarna ska få möjligheter att tala om sina upplevelser och få verktyg för att hantera obehagliga känslor. Föräldrarna får vägledning för att kunna utgöra ett stöd för sitt barn. Under samtalen kan ytterligare behov identifieras. De behov som inte har med övergreppen att göra hänvisas till andra insatser än de som beskrivs i detta material.

Samtalsstödet bygger på KBT kognitiv beteendeterapi och DBT dialektisk beteendeterapi. Det är psykoedukativt och har en stödjande framtoning. Det omfattar 4 samtal för den unge och detsamma för föräldrarna. 2 individuella för den som har utsatts för övergrepp och 2 för dennes föräldrar. 2 samtal är gemensamma. Samtalen ska ses som ett stöd och ska anpassas efter familjens och den unges behov. Det kan innebära färre eller fler samtal.

 

Materialet avser inte barn och unga som uppvisar trauma. Dessa unga ska få behandling på BUP, barn- och ungdomspsykiatrisk klinik.

 

Barn och unga som har utsatts för sexuella övergrepp är en heterogen grupp. Man har varit utsatt på olika sätt och man reagerar individuellt utifrån sina förutsättningar. Det finns därför ingen metod som är bra för alla. Samtidigt vet vi att en bra insats är att göra övergreppen talbara. När en ung person, kanske under en lång tid, har upplevt kränkningar och har blivit en del av hemlighetsmakeri och otillåtna sexuella beteenden är det nödvändigt att få ord på det som har hänt. Man kan också behöva verktyg för att hantera obehagliga känslor.

 

Vanligt är att den unges nätverk undviker ämnet i tron om att det blir bäst. Man vill skydda den som har varit utsatt. Då behöver man som behandlare stödja och visa familjen hur man kan göra handlingarna talbara. De unga behöver också få svar på frågor som kan ha uppkommit efter övergreppen och få veta vem som bär skulden för det som har hänt. Vissa unga berättar av sig själv om det som man har varit med om andra behöver stöd för att få ord på upplevelserna.

 

Gemensamma sessioner, första och sista sessionen:

 

Den unge och föräldrarna tillsammans. Presentation och beskrivning av samtalen.

Tala om familjens situation efter avslöjandet av övergrepp. Alla familjemedlemmar nämns och eventuella skyddsbehov och ytterligare behandlingsbehov inventeras.

 

Den unge och föräldrarna tillsammans. Avslutning. Vad har vi lärt oss? Något

bra och något dåligt. Vad är det viktigaste att familjen tänker på i framtiden? Är någon i behov av

ytterligare stöd? Av vem och gällande vad. Behandlarna delger sina tankar.

 

Barnens sessioner:

 

Den unge individuellt. Presentera Medveten närvaro, Känslohissen mm. Träna strategier för att

hantera obehagliga känslor. Tala med den unge om de övergrepp hen har varit utsatt för. Vilka

känslor som väcktes. De obehagliga och de som var mindre obehagliga och kanske de som var

”pirriga”. Har den unge svårt att tala om övergreppen, undviker eller går upp i känsla så hjälp

till att få ord på känslorna. Använd känslokort och känslohissen. Även annat material kan

underlätta.

 

Den unge individuellt. Bra och dåliga hemligheter. Privata områden, kroppsregler och personliga

gränser. Vad menas med Privata områden? Vilka är den unges individuella privata områden? Hur

fungerar kroppen? Visa bilder och undervisa om sex och samlevnad.

Svara på den unges frågor. Nästa samtal tillsammans med föräldrarna. Vad ska vi tala om?

 

 

Föräldrarnas sessioner:

Föräldrarna individuellt. Samtala om hur föräldrarna tänkte och kände då övergreppen avslöjades. Hur

fungerar den unge i hemmet, skolan och på fritiden? Rädslor? Vad önskar föräldrarna stöd med?

Gör en lista. Vad är viktigast att börja med? Träna föräldrafärdigheter.

 

Föräldrarna individuellt. Fortsätt förra sessionen. Utvärdera

 

 

• Färdighetsträning 24/7

Färdighetsträningen pågår 24/7 och bygger på att det man har lärt sig i samtalsbehandlingen ska tränas i vardagen på ett fokuserat och strukturerat sätt.Arbetet bygger på metoderna:

DBT kan beskrivas som ett högorganiserat ”hjälpmedel” för unga i kaos. Omgivningen blir starkt påverkade och känner sig ofta hjälplösa i försöken att hjälpa dessa unga. Metoden är unik på det sättet att den värnar om personalens eller omgivningens motivation och ”överlevnad” lika mycket som den unges. Behandlingens teoretiska kärna är inlärningsteori och kognitiv teori och metoden är en kognitiv beteendeterapi som anpassats för vissa patientgrupper.

DBT lär den unge att identifiera, stå ut med och hantera känslosvängningar och impulser för att kunna minimera sitt oacceptabla beteende. Man tränar medveten närvaro och acceptans. Österländsk filosofi möter västerländsk terapi i denna behandlingsmodell. Färdighetsträningen är i första hand psykopedagogisk och inte psykoterapeutisk – man diskuterar, övar och rollspelar. DBT kan bedrivas i vardagen, i individualterapi, i gruppterapi och anhörigutbildning.

Man övar:

– medveten närvaro – att styra sitt inre, Att vara uppmärksam på sitt inre
– att reglera känslor
– att skapa och bevara goda relationer
– att stå ut i kris
– att bekräfta sig själv och andra – om validering

 

TBA

Unga med funktionshinder har svårt att lära sig saker utan särskild undervisning. De behöver ofta träna på att utföra det de har lärt sig i olika miljöer eftersom de inte självklart överför det de lärt sig från en situation eller miljö till en annan utan övning eller uppmaning, de har så kallade generaliseringssvårigheter. Det övergripande målet för ett TBA-upplägg är att skapa inlärningssituationer som motiverar den unge och där man lyckas, för att öka hens olika färdigheter och förmågor som samspel, kommunikation och vardagliga sysslor.

I ett TBA-upplägg utgår man från generella principer för inlärning och beteende som har ett starkt forskningsunderlag. Insatserna bygger på noggranna observationer och bedömningar av den unge. Inlärningsstrategierna som används är utvecklade för att skapa möjligheter till effektiv inlärning och hjälpa den unge att lyckas med sina uppgifter. Man utgår från hur varje barn beter sig, vad hen gör för mycket eller för lite av, och fokuserar inte på de bakomliggande orsakerna till svårigheterna. Fokus ligger på det man kan iaktta. Upplägget är skräddarsytt utifrån just det barnets styrkor, svagheter och preferenser.

Det är viktigt att komma ihåg att huvudfokus inom TBA alltid är att lära in eller öka socialt betydelsefulla beteenden. Minskning av problembeteenden kommer vanligtvis som en positiv bieffekt av sådana insatser.

 

Funktionell analys

Det finns många sätt att göra en funktionell analys på. Enklast är att ställa upp ett så kallat ABC-schema. Det innebär att man registrerar varje gång ett särskilt beteende förekommer, vad som direkt föregår och följer på det, samt i vilka situationer det sker. A står för antecendent (det som föregår beteendet), B för beteendet och C för konsekvensen (consequence på engelska). En funktionell analys kan göras med större eller mindre systematik och noggrannhet. Vid särskilt svårbedömda situationer kan man behöva genomföra den funktionella analysen som experiment, där man testar vad som händer när man systematiskt varierar till exempel konsekvenserna.

Insatsen bygger direkt på vad som framkommit i den funktionella analysen. Om en funktionell analys visar att den unge får utbrott när man ställer krav, och att utbrotten leder till att kraven tas tillbaka, så kan insatsen dels fokusera på träning för att den unge ska lära sig andra sätt att reagera på krav, dels att omgivningen slutar att dra tillbaka sina krav i samband med utbrott. En annan viktig del är att hitta effektiv uppmuntran eller förstärkare. Variationerna mellan olika barn kan vara mycket stora.