Med ”Övergreppsspecifik behandling” avses behandling av unga som begått sexuella övergrepp. En behandling som särskilt tar itu med frågor som hänför sig till risken för återfall i sexuella övergrepp som exempelvis färdighetsbrister, avvikande sexuell upphetsning, attityder som stödjer sexuella övergrepp, kunskap om påverkan på offret mm. I den Övergreppsspecifika behandlingen kan utöver samtalsbehandling och färdighetsträning andra insatser vara nödvändiga för att hantera risker för återfall i sexuella övergrepp, såsom rekommendationer om boende, övervakning, begränsning av tillgång till pornografi, val av tidpunkt för familjeåterförening etc. De unga som eventuellt har trauma skall utredas för detta och få adekvat behandling. Unga med ett sexuellt beteende som kan förklaras som självskadande likaså. Det övergripande målet är att hjälpa den unge till en sund sexualitet, en sexualitet som de själva mår bra av och som inte skadar någon annan.
Balansgruppen använder metoder som bygger på det som är verksamt utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi lägger mycket resurser på att vara uppdaterade gällande vad som händer i världen på vårt område.
De flesta ungdomar med sexuella beteendeproblem kan behandlas i öppenvård men i vissa fall behövs en placering på institution eller behandlingshem. Placeringen skall skydda den unge från att återfalla i riskfyllda beteenden. Det kan exempelvis vara aktuellt när risken för fortsatta övergrepp är hög eller måttlig, risken för sexuellt riskfyllda beteenden är hög, det saknas ett stödjande nätverk eller när det finns offer i omedelbar närhet.
I en hemmiljö finns exempelvis många möjligheter att kränka någon sexuellt, det är svårt att ha konstant uppsikt över ett barn eller en ungdom. På behandlingshem skall skyddet vara mycket högt och möjligheterna att kränka någon annan sexuellt eller att utsätta sig själv för riskfyllda beteenden minskas avsevärt.
Ska den unge behandlas i hemmiljö anpassas behandlingen och skyddet efter den unges behov och högriskfaktorer.
Övergreppsspecifik behandling omfattar samtalsbehandling och färdighetsträning, individuellt och i grupp
Samtalsbehandlingen ska leda till att ungdomen lär sig att förstå sina egna beteenden och utifrån det utveckla strategier för att förhindra återfall i sexuella övergrepp. Då ungdomen är klar ska hen ha gjort sin individuella Stopp-plan och ha utvecklat sin modell för ett gott sexuellt liv, sin Kör-plan. Alla komponenterna ska arbetas igenom noggrant. Under behandlingstiden tar man den komponent som passar just då eller fortsätter med en annan när man fastnat. Får man ett bra tillfälle, en öppning i en annan komponent än den man håller på med byter man. Självklart får man förklara detta för ungdomen med att ”det du säger nu är så viktigt att vi fortsätter prata om det”.
Stort fokus läggs på sexuell identitet under komponenten ”Min sexualitet” och detta återkommer man till hela tiden tills man tillsammans med ungdomen är så säker man kan vara på att de förstår hur det ser ut för dem. Det vill säga att de ska kunna beskriva vad de tänder på sexuellt.
I den övergreppsspecifika samtalsbehandlingen ingår 9 komponenter:
– Mitt liv börjar med mig – Medveten närvaro
– Mina känslor – Känslor och hur man hanterar dem
– Mina tankar – Tankar, tolkningar och tankefel
– Min sexualitet –Sexualitet, sexuella fantasier, sexuell identitet
– Mina konsekvenser – Konsekvenser av övergrepp
– Mina relationer – Relationer och relationsfärdigheter
– Min Stopp-plan
– Min framtid och Körplan
Färdighetsträningen pågår 24/7 och bygger på att det man har lärt sig i samtalsbehandlingen ska tränas i vardagen på ett fokuserat och strukturerat sätt.Arbetet bygger på metoderna:
DBT
DBT kan beskrivas som ett högorganiserat ”hjälpmedel” för unga i kaos. Omgivningen blir starkt påverkade och känner sig ofta hjälplösa i försöken att hjälpa dessa unga. Metoden är unik på det sättet att den värnar om personalens eller omgivningens motivation och ”överlevnad” lika mycket som den unges. Behandlingens teoretiska kärna är inlärningsteori och kognitiv teori och metoden är en kognitiv beteendeterapi som anpassats för vissa patientgrupper.
DBT lär den unge att identifiera, stå ut med och hantera känslosvängningar och impulser för att kunna minimera sitt oacceptabla beteende. Man tränar medveten närvaro och acceptans. Österländsk filosofi möter västerländsk terapi i denna behandlingsmodell. Färdighetsträningen är i första hand psykopedagogisk och inte psykoterapeutisk – man diskuterar, övar och rollspelar. DBT kan bedrivas i vardagen, i individualterapi, i gruppterapi och anhörigutbildning.
Man övar:
– medveten närvaro – att styra sitt inre, Att vara uppmärksam på sitt inre
– att reglera känslor
– att skapa och bevara goda relationer
– att stå ut i kris
– att bekräfta sig själv och andra – om validering
TBA
Unga med funktionshinder har svårt att lära sig saker utan särskild undervisning. De behöver ofta träna på att utföra det de har lärt sig i olika miljöer eftersom de inte självklart överför det de lärt sig från en situation eller miljö till en annan utan övning eller uppmaning, de har så kallade generaliseringssvårigheter. Det övergripande målet för ett TBA-upplägg är att skapa inlärningssituationer som motiverar den unge och där man lyckas, för att öka hens olika färdigheter och förmågor som samspel, kommunikation och vardagliga sysslor.
I ett TBA-upplägg utgår man från generella principer för inlärning och beteende som har ett starkt forskningsunderlag. Insatserna bygger på noggranna observationer och bedömningar av den unge. Inlärningsstrategierna som används är utvecklade för att skapa möjligheter till effektiv inlärning och hjälpa den unge att lyckas med sina uppgifter. Man utgår från hur varje barn beter sig, vad hen gör för mycket eller för lite av, och fokuserar inte på de bakomliggande orsakerna till svårigheterna. Fokus ligger på det man kan iaktta. Upplägget är skräddarsytt utifrån just det barnets styrkor, svagheter och preferenser.
Det är viktigt att komma ihåg att huvudfokus inom TBA alltid är att lära in eller öka socialt betydelsefulla beteenden. Minskning av problembeteenden kommer vanligtvis som en positiv bieffekt av sådana insatser.
Funktionell analys
Det finns många sätt att göra en funktionell analys på. Enklast är att ställa upp ett så kallat ABC-schema. Det innebär att man registrerar varje gång ett särskilt beteende förekommer, vad som direkt föregår och följer på det, samt i vilka situationer det sker. A står för antecendent (det som föregår beteendet), B för beteendet och C för konsekvensen (consequence på engelska). En funktionell analys kan göras med större eller mindre systematik och noggrannhet. Vid särskilt svårbedömda situationer kan man behöva genomföra den funktionella analysen som experiment, där man testar vad som händer när man systematiskt varierar till exempel konsekvenserna.
Insatsen bygger direkt på vad som framkommit i den funktionella analysen. Om en funktionell analys visar att den unge får utbrott när man ställer krav, och att utbrotten leder till att kraven tas tillbaka, så kan insatsen dels fokusera på träning för att den unge ska lära sig andra sätt att reagera på krav, dels att omgivningen slutar att dra tillbaka sina krav i samband med utbrott. En annan viktig del är att hitta effektiv uppmuntran eller förstärkare. Variationerna mellan olika barn kan vara mycket stora.
