BALANSGRUPPEN

 

 

Riskbedömningar

 

 

Ungdomar 12–18 år

 

De generella förklaringar som forskningen ger om varför en del unga begår sexuella handlingar som skadar dem själv eller andra kan, rätt använt, bidra med kunskap och vägleda när vi initialt vill förstå det inträffade och besluta om insatser. Därav rekommenderas att en strukturerad bedömning av risk, skydd och behov görs för att tillförsäkra den unge rätt insatser för att kunna leva ett återfallsfritt liv.

 

Inledning

 

Alltfler internationella prevalensstudier uppmärksammar att en stor andel av de som begått sexuella övergrepp mot barn eller ungdomar är unga. Samtidigt finns det ett omfattande mörkertal vad gäller sexuella övergrepp som unga begått. Det har funnits och finns många idéer om vad som kan få ett barn eller en ungdom att bete sig sexuellt gränsöverskridande mot andra. Var och en av dessa orsaker kan, men behöver inte, vara bidragande förklaringar till enskilda ungas beteenden, och duger inte som allmängiltiga orsaker att utgå ifrån i utredning, analys och behandling av unga med sexuella beteendeproblem. 

 

Individuella faktorer som kan bidra till att en ung person begår sexuella övergrepp:

 

•      Sexuell lust / testa sin sexualitet

•      Känsloregleringssvårigheter

•      Bristande sociala färdigheter 

•      Sexuell upptagenhet

•      Antisociala attityder ”Jag gör som jag vill”

•      Begynnande sexuell avvikelse

 

Att skydda unga från fara är den enskilt viktigaste insatsen att förhålla sig till för socialtjänsten. Riskbedömning för återfall i sexuella övergrepp är en risk-, skydds- och behovsutredning och hör hemma inom socialtjänsten. Den avgör bland annat omhändertagandenivån för den som utsätter, för att minska risken för återfall. Endast socialtjänsten har juridiska möjligheter att påkalla skydd vid motstridiga ställningstaganden. Den unge ska skyddas från att göra någon annan illa och därmed sig själv. 

 

Risk-, skydds- och behovsbedömning

 

Bedömningar av ungdomar är mest tillförlitliga när utövare införlivar flera informationskällor som inkluderar omsorgspersoner, skola, socialtjänst, polis m.fl. Det är viktigt att notera att risker, behov och omständigheter förändras över tiden liksom effekterna av ungdomens naturliga utveckling inklusive hjärnans utveckling och mognad. Därför är bedömning av ungdomen en pågående process och bör ses över regelbundet för att säkerställa att förändringar, framsteg och andra faktorer beaktas.

 

Målgrupp

 

  • Ungdomar som begår sexuella övergrepp, har ett skadligt sexuellt beteende, med avsiktliga sexuella beteende som utförs av en enskild individ eller i grupp och riktas mot andra människor eller djur. Det kan innefatta tvång, övertalning och eller sakna samtycke.

 

ERASOR, Worling, J.R., Curwen, T. (2001) Estimate of Risk of Adolescent Sexual Offense Recidivism, Version 2.0. Svensk översättning; Långström, N. & Blomkvist, P. är en strukturerad riskbedömning avsedd för ungdomar 12- 18 år. Den bygger på en forskningsbaserad checklista utformad för bedömning av risk för återfall i sexualbrott hos ungdomar. ERASOR består av 25 riskfaktorer uppdelade i fem kategorier: ”Sexuellt intresse, attityder och beteenden”, ”Sexuell övergreppshistoria”, ”Psykosocialt fungerande”, ”Familjens/omgivningens fungerande” och ”Behandling”. Därutöver specificeras ”Fallspecifika faktorer”. Resultatet av riskbedömningen sammanfattas i låg, måttlig eller hög risk för återfall i sexuellt våld. Vid måttlig och hög risk bedöms det som regel nödvändigt med skyddande insatser samt övergreppsspecifika insatser. Vid låg risk görs en individuell bedömning.

 

ERASOR hanterar inte barnpornografibrott. Men handlingarna är ett brott enligt svensk lag och kan vara tecken på en sexuell avvikelse vilket måste uppmärksammas så ett den unge kan erhålla adekvata behandlingsinsatser. Om den unge har begått Barnpornografibrott kommer det i bedömningen hanteras under riskfaktorn 1. Avvikande sexuella intressen.

 

Riskuppskattningen utifrån ERASOR är ingen absolut sanning, utan en strukturerad bedömning utifrån rådande kunskapsläge. Den är att betrakta som en färskvara, speciellt som ungdomar genomgår snabba utvecklingsförändringar (socialt, psykologiskt, kroppsligt, familjerelaterat och sexuellt) under ungdomsåren. Bedömningen bör inte vara äldre än 1 år för att fortfarande vara aktuell.

 

En strukturerad bedömning av ungdomars skadliga sexuella beteenden har en grundläggande roll i alla skydds- och behandlingsbeslut. Bedömningen ska avgöra om det finns behov av skydd och behandling och vilken typ av insatser, vilket kan inkludera:

 

  • placering utanför hemmet

  • skydd och restriktioner

  • behandlingsinsatser för ungdomen

  • behandlingsinsatser för omsorgspersoner och övriga

 

Tillvägagångssätt

 

  • Inläsning av dokumentation (polisförhör, domar, socialtjänstutredningar etc.)

  • Intervju med uppdragsgivaren

  • Intervju med relevanta vuxna (omsorgspersoner, lärare, professionella etc.)

  • Samtal med den unge

  • Skriftlig sammanställning med rekommendationer av skydd och behandling

 

Som ett stöd för informationshämtning kan olika strukturerade intervjumaterial och självskattningstester användas

 

 

Barn 0–11 år

 

Barns sexuella beteende kan varken bedömas eller behandlas som tonåringars eller vuxnas. Det finns många anledningar till att barn har sexuella beteenden. Ibland agerar de helt ensamma med sig själva, ibland med eller mot andra.

 

 

Inledning

När vi ska försöka förstå varför ett barn använder sexuella beteenden som inte är åldersadekvata behöver vi fokusera på att förstå funktionen av beteendet samt undersöka om det finns traumasymptom som vi också måste uppmärksamma. Många av de beteenden som vi som vuxna tolkar som sexuella kan för barnet ha en helt annan funktion. Då beteendena riktar sig mot egna eller andras privata delar benämns de oavsett funktionen som sexuella beteendeproblem. 

 

Risk-, skydds- och behovsbedömning

 

Bedömningen för barn är en strukturerad riskbedömning avsedd för barn 0–11 år. Barnets ålder är viktig utifrån hur mycket den egna begynnande sexualiteten har drivit barnet att begå sexuellt skadande handlingar. Ju yngre barnet är, har miljöfaktorer och andra känslor än sexuella, än större betydelse. Den begynnande sexuella lusten påverkar i synnerhet äldre barn. Då det förhållandevis finns lite forskning på området är riskfaktorerna företrädesvis hämtade från klinisk erfarenhet. Bedömningen består av 40 riskfaktorer uppdelade i sex kategorier: ” Barnets sexuella intresse, beteende och attityder”, ” Barnets psykosociala fungerande”, ” Barnets uppväxthistoria och upplevelser av egen utsatthet”, ” Barnets Familjemiljö”, ” Barnets och familjens inställning till skydd och fortsatta insatser” och” Behandling”. Därutöver specificeras ”Fallspecifika faktorer”. Resultatet av riskbedömningen sammanfattas i låg, måttlig eller hög risk för återfall i sexuella beteendeproblem.  Vid måttlig och hög risk bedöms det som regel nödvändigt med skyddande insatser samt övergreppsspecifik behandling anpassad efter barnets utvecklingsnivå och kognitiva förmågor. Vid låg risk görs en individuell bedömning. 

Bedömningen är ingen absolut sanning, utan en strukturerad bedömning utifrån rådande kunskapsläge. Den är att betrakta som en färskvara, speciellt som barn genomgår snabba utvecklingsförändringar (socialt, psykologiskt, kroppsligt, familjerelaterat och sexuellt) Bedömningen bör inte vara äldre än ett halvt år för att fortfarande vara aktuell.  

 

För att få information för att avgöra ovanstående behöver barnet och personer som känner barnet väl intervjuas:

 

  • barnet

  • omsorgspersoner

  • förskola, skola, fritidshem

  • övriga som kan ha kännedom om barnet ex. Barn – och ungdomspsykiatrisk klinik, Habiliteringen osv.


Som ett stöd för informationsinhämtning rekommenderas att använda olika strukturerade intervjumaterial och självskattningstester.

 

En strukturerad bedömning av barns sexuella beteendeproblem har en grundläggande roll i alla skydds- och behandlingsbeslut. Bedömningen ska avgöra om det finns behov av skydd och behandling och vilken typ av insatser, vilket kan inkludera:

 

  • placering utanför hemmet

  • skydd och restriktioner

  • behandlingsinsatser för barnet

  • behandlingsinsatser för omsorgspersoner och syskon

 

Tillvägagångssätt

 

  • Inläsning av dokumentation (polisförhör, domar, socialtjänstutredningar etc.)

  • Intervju med uppdragsgivaren

  • Intervju med relevanta vuxna (omsorgspersoner, lärare, professionella etc.)

  • Samtal med offer om ingen annan utför detta

  • Samtal med barnet och omsorgspersonerna

  • Skriftlig sammanställning med rekommendationer av skydd och behandling

 

Som ett stöd för informationsinhämtning kan olika strukturerade intervjumaterial och självskattningstester användas

 

 

 

Kontakta Föreståndaren Öppenvården, Annika Wassberg för mer information.

annika@balansgruppen.se

Telefon 0706-851900