Offer för sexuella övergrepp

Inledning

Barn och ungdomar som utsatts för sexuella övergrepp behöver inte drabbas av omfattande traumasymtom eller utveckla PTSD, posttraumatiskt stressyndrom. Vid dessa tillstånd har man haft symtom under längre tid och annorlunda uppträdande jämfört med tidigare både hemma, i skolan, med kamrater och på fritiden. Oavsett behöver den unge bli skyddad från att bli utsatt igen samt få möjlighet att berätta om sin upplevelse. Om den unge blir väl omhändertagen, skyddad, bekräftad och får berätta sin berättelse utan att bli ifrågasatt minskar risk för kroniska traumasymtom såsom PTSD vilka kräver psykologisk behandling. För unga med PTSD finns väl beprövade terapeutiska metoder, den vanligaste är Traumafokuserad KBT, som vi vet effektivt och snabbt kan hjälpa till ett symtomfritt liv.

Skam och tystnad

Det finns en hel del svenska studier som rapporterar om hur offer för övergrepp har känt sig under och efter övergrepp som vuxna eller ungdomar begått och som visar att det är vanligt att inte våga berätta om vad som hänt på grund av skam, skuld eller oro för vad andra ska säga eller tycka. Det tar ofta lång tid för barn att välja att berätta och om de väljer att berätta, säger de flesta att de inte är nöjda med det bemötande och de stöd de fått av professionella vid avslöjandet.

Studier visar också att barn och ungdomar som blivit utsatta för icke-fysiska övergrepp av vuxna eller unga på internet kan uppleva mer traumasymtom än de som utsatts för fysiska övergrepp på grund av att de ibland upplever sig delaktiga i att övergreppen kunnat ske. Den utsatta kanske inledde kontakten, blev smickrad och kände sig bekräftad av uppmärksamheten när någon började skriva till dem. Att känna sig delaktig kan bli ett hinder för både att avsluta kontakten och att avslöja den, vilket kan bidra till att övergrepp kan pågå över lång tid.

Liknande upplevelser beskrivs av barn som blivit utsatta av syskon, föräldrar eller andra nära anhöriga. Det blir extra svårt att förstå och avgöra vad som är gränsöverskridande när personen som begår övergreppet är någon barnet litar på och tycker om. Inte sällan minimerar den utsatta berättelsen om upplevda övergrepp. Ju närmare den utsatta står den som har utsatt dem, desto större är risken att de berättar endast en liten del av vad som har hänt. Exempelvis att storebror tog utanpå byxorna och pussade på brösten. I behandling av den som har utsatt kan framkomma genomförda våldtäkter som pågått under en längre tid.

Traumasymtom och behov

Två barn som utsätts för samma slags övergrepp kan uppvisa helt olika traumasymtom. Det är den utsattes upplevelse av övergreppet som avgör graden av traumatisering och det går således inte att avgöra vad en individ behöver efter att övergrepp avslöjats utan att göra en traumabedömning av den utsattas traumasymtom och funktionsnivå. Det behöver inte innebära någon skillnad för den utsattas upplevelse av övergrepp, om det är en vuxen, ungdom eller ett annat barn som utsätter dem. Inte heller om den som utsätter är man eller kvinna. Det är en vanlig föreställning att om den som utsätter är en ung person eller kvinna, är lidandet för den utsatta mindre än vid övergrepp av en vuxen man. Utifrån aktuell forskning vet vi att detta inte stämmer.

Olika föreställningar om var och när övergrepp kan ske är vanligt. Att det krävs avskildhet och frånvaro av vuxna personer. Men övergrepp kan begås i princip överallt; på förskolan, i skolan, i fritidsverksamhet, hemma eller under aktiviteter och läger. Bakom en dörr, under färd i buss eller bil och vid vilken tid på dygnet som helst.

Behandling

TF-KBT, Traumafokuserad Kognitiv Beteendeterapi är den mest väldokumenterade behandlingsmetoden för att arbeta med barn och ungdomar som uppvisar traumasymtom. Den är utvecklad i USA och används för barn och ungdomar i åldrarna 3–18 år och deras omsorgspersoner. TF-KBT omfattar flera moduler, där flera av dem effektivt vid behov kan integreras i behandling för övergreppsspecifika beteenden. För att använda metoden krävs utbildning.

Behandlingen omfattar tre faser:

Stabilisering:

• Psykoedukation
• Föräldrafärdigheter
• Avslappningstekniker
• Känsloreglering
• Kognitiva coping-strategier

Bearbetning av traumanarrativet:

• Bearbetning av traumanarrativet
• Kognitiv bearbetning av traumat

Integrering och framtidssäkerhet:

• In vivo-exponering
• Gemensamma samtal mellan barn och föräldrar för att dela traumanarrativet
• Utveckling av framtida säkerhet

Behandlingen är utformad att göras i samarbete med barnet eller ungdomen och dess omsorgspersoner. Den kan naturligtvis anpassas och genomföras även utan närvaro av omsorgspersonerna, men med dagens teknik kan de flesta situationer anpassas så att det är möjligt att involvera någon från den unges nätverk även om den unge är placerad utanför sitt hem.

Samtalsstöd för utsatta

Det finns samtalsstöd som professionella kan använda i mötet med barn och ungdomar som varit utsatta för sexuella övergrepp, och deras omsorgspersoner. Samtalsstödet kan användas om den unge inte uppvisar symtom på trauma, vilket isåfall kräver andra insatser. Målet är att den unge och omsorgspersonerna ska få möjligheter att tala om sina upplevelser och få verktyg för att hantera obehagliga känslor. Omsorgspersonerna får vägledning i att kunna utgöra ett stöd för sitt barn.

Samtalsstödet Nallefärdigheter bygger på KBT, kognitiv beteendeterapi och DBT, dialektisk beteendeterapi. Det är psykoedukativt och har en stödjande framtoning. Samtalen ska ses som ett stöd och anpassas efter den unges och familjens behov. Det bygger på KBT, kognitiv beteendeterapi och DBT, dialektisk beteendeterapi. Det är psykoedukativt och har en stödjande framtoning. Det omfattar 6 samtal, 2 individuella för den som har utsatts för övergrepp och 2 för dennes omsorgspersoner. Därutöver 2 samtal som är gemensamma. Samtalen ska ses som ett stöd och ska anpassas efter den unges och familjens behov. Det kan innebära färre eller fler samtal.

Sexuella beteendeproblem och Trauma

En vanlig föreställning bland professionella som inte till vardags arbetar med de som utsätter, är att de begångna övergreppen skulle skapa ett trauma hos den som utsätter. Generellt sett är det inte så, åtminstone inte på kort sikt. Som utanförstående är tanken om att ungdomen som utsatt har gjort det för att tillfredsställa sin sexuella lust, oavsett vad den utsatta vill och känner, obehaglig. Om någon begår en så allvarlig handling måste det i stället vara för att hantera obehagskänslor och komma att ge avtryck i form av traumatiska minnen. Det vanliga är dock att ungdomen har begått sexuella övergrepp för att tillfredsställa sin sexuella lust och i stunden inte reflekterar över på den utsatta och dess upplevelse. Efteråt fokuserar ungdomen som utsätter mer på att den som utsatts inte berättar för någon och upplever lättnad när konsekvenserna uteblir. När den som utsätter tänker på övergreppen skapas oftast behagliga känslor i form av sexuell lust, vilket tillsammans med tillgång till offer ofta är en bidragande faktor till att upprepa övergrepp. Ungdomen tänker inte särskilt på hur den som utsatts mår. Den som utsätter vet att det är fel att vara sexuell med ett barn eller någon som inte vill och ursäktar därför på olika sätt sitt beteende och minimerar på detta sätt känslor av skuld. Först vid avslöjandet kommer skammen i en intensitet relaterad till omgivningens reaktioner och påföljande insatser. De behagliga tankarna på övergreppen paras med obehag men trots detta kan den sexuella lusten ta över och ungdomen återfalla.

Det finns en del forskning kring vad som kan påverka ett barn eller en ungdom att begå övergrepp men det finns inga enskilda bakgrundsfaktorer eller biologiska sårbarheter hos barn som innebär högre risk att utveckla sexuella beteendeproblem (Chaffin et al., 2002). Tidigare trodde man att egen utsatthet för sexuella övergrepp var en tydlig riskfaktor för att utveckla sexuella beteendeproblem, men senare forskning har visat att även om egen utsatthet är vanligare bland barn och ungdomar med sexuella beteendeproblem än hos andra barn och ungdomar verkar det inte var en starkare indikator än andra faktorer (Lussier et al., 2019). Forskningen skiljer tydligt på vad som orsakar att barn begår övergrepp och vad som påverkar att en ungdom gör så även om en del, framför allt bakgrundsfaktorer, kan vara gemensamma.

Enligt en översiktsartikel som bygger på flera forskningsstudier är försummelse den vanligast förekommande formen av tidigare utsatthet hos unga med sexuella beteendeproblem (Faure-Walker, & Hunt, 2022). I studien kan försummelse, bristande omsorg, hänga samman med olika former av sammanbrott i familjen, att ha bevittnat våld i hemmet, föräldrars missbruk av droger, eller psykisk ohälsa hos föräldrar.

I en studie av Chouinard-Thivierge et al. (2022) undersöktes bakgrundsfaktorer hos 340 barn och ungdomar som uppvisat sexuella beteendeproblem och som utretts av socialtjänsten. Barn som uppvisat sexuella beteendeproblem och upplevt olika typer av belastande förhållanden fortsatte oftare att uppvisa sexuella beteendeproblem även under tonåren. Några faktorer som hade signifikant samband med fortsatta sexuella beteendeproblem över tid var utsatthet för försummelse eller sexuella övergrepp (Lussier et al., 2019; Chouinard-Thivierge et al., 2022). Om en ung person växer upp i en miljö där kränkningar och våld är vardag är de egna upplevelserna belastande och de vuxna bristfälliga som rollmodeller.

Hackett och kollegor undersökte bakgrundsfaktorer hos 700 ungdomar i England som begått ett eller flera sexuella övergrepp (Hackett et al., 2013). Majoriteten, 66% hade en eller flera erfarenheter av fysiskt våld, psykiskt våld, sexuella övergrepp, försummelse, konflikter inom familjen, familjevåld eller missbruk hos föräldrar. För 31% av pojkar respektive 37 % av flickor var egen utsatthet för sexuella övergrepp konstaterad och i ytterligare fall fanns stark misstanke hos professionella att de varit utsatta.

I två svenska studier med gymnasieungdomar (Kjellgren et al., 2010; 2011) uppgav 21% av pojkarna och 49% av flickorna som hade tvingat någon till sex att de själva varit utsatta för ett sexuellt övergrepp. Signifikant vanligare än bland ungdomar som inte tvingat någon till sex.

Trots att det finns bakgrundsfaktorer som kan ge oss vägledning för att förstå varför unga utvecklar sexuella beteendeproblem behöver vi på individnivå utreda den unges omständigheter.